pusselbiten

som liknelse, tänk: fiskar simmar i ett gigantiskt badkar av skvalpande, strömmande vatten.
Fiskarna slungas hit och dit, allting känns lustigt och till en början ganska fint. Det mesta flyter tills tålamod tryter. Avsaknad av stillhet gör fisken galen. Det börjar med att man mår illa, när det syns att man på lidande bär. När den är där och man simmar på andras begär, övertygad om att tumlandet sliter och tär. Vad är det här?

Den som söker ett hem måste börja vandra. Det finns platser med mindre rörelse och större stillhet än andra

Men ett stirrande kors och tvärs över rymden bidrar till nya vågor som upprätthåller strömmarna.

Dem som följt strömmen har det bättre än andra, dem simmar fortast.. det ligger i fiskens natur, vad är det att klandra? Nej, det är dem som håller i takten. Tusentals flockas för att glida i deras ström. De kan sätta mängder med vatten i rörelse och använda momentum för att pendla kors och tvärs över rymden. Det är otroligt vad fiskar gör för att ta en plats i strimman. Att få befinna sig i strimman betyder att man lyckats göra resan behaglig. Alla rekommenderas bära sin bubblor under alla omständigheter för att skydda sig mot främmande vatten.

Fiskar fortsätter tills de tröttnar, släpper taget och ger upp..
När skvalpandet i hela badkaret avtar och bara långsamt vaggande finns kvar.

Så får fiskarna ny energi för att vakna,
Se och förstå